Vilka är egentligen det svenska språkets utrotningshotade ord? Språktidningen presenterar nu en lista med ord som riskerar att strykas ur Svenska Akademiens ordlista – ord som betraktas som allt för gammalmodiga eller som helt enkelt inte längre används. För att ett ord ska få finnas kvar i ordlistan krävs det att det används mer frekvent.
Varje år släpper svenska akademien en nya ordlista, SAOL. Allt eftersom vi tar till oss och använder oss av nya ord letar sig dessa in i ordlistan, och blir därmed en del av det svenska språket. Ordlistans nya ord reflekterar ofta året som gått. Några av de ord som slog sig in i ordlistan 2018 var exempelvis ”flossa”, ”incels” och ”nätläkare”. Ord som direkt väcker minnen av Jan Björklunds intervju i Nyhetsmorgon inför valet, terroristattacker i USA och läkar-apparnas stora genombrott.
Inte bara de nytillkomna orden, utan också de ord som varje år fasas ut ur ordlistan, är en spegling av samhället vi lever i. Språktidningen publicerar nu en lista med ord som fanns med i förra årets ordlista men som i år riskerar att tas bort. Listan, som består av 1001 ord, innefattar en del gamla ord som egentligen redan borde ha strukits, som “nigarvals”, “åberopbar” och “illiberalitet”. Men med på listan finns även ord vars synonymer dominerar användningen, likt “äggört” (aubergine) och “flajer” (flyer). Det finns också en del nya ord – modeord som gått ur tiden och numera sällan används – som “bloggbävning”, “wikiläcka” och “finanssmälta”. Det finns också titlar av typen ”ackompanjatris” som bytts ut mot mer könsneutrala alternativ, samt ord som är så ålderdomliga att få vet vad de betyder och ännu färre använder dem. Exempel på denna sistnämnda kategori är orden ”eklatant”, ”förfäas”, ”bardalek”, ”politess” och ”lemmalytt”.
Vilka ord som ska få ta plats i ordlistan avgörs, enligt Svenska Akademien, av hur frekvent orden används i allmänspråket. Att ett ord ofta förekommer inom facklitteraturen är därmed inte nog för att rädda kvar det i ordlistan. Det finns dock undantag till detta, enligt Språktidningen. Till exempel förekommer inte ord som ”hitlerhälsning” och ”kulturmarxist” även om de är relativt vanliga i allmänspråket. För att se till att ett ord fortfarande får finnas kvar i ordlistan finns det därmed bara en sak man kan göra.
– Svenskan har ett rikt ordförråd som vi förvaltar och utvecklar gemensamt. Det enda sättet att rädda ett hotat ord är att använda det. Om vi är överens om att ett ord är för bra för att vi ska låta det somna in så kan alla göra en insats, säger Anders Svensson, Språktidningens chefredaktör i ett pressmeddelande.
Brinner du för orden ”jalu”, ”tjabbig”, ”allokution” eller något av de andra 998 orden på Språktidningens lista kan du adoptera det, menar Anders Svensson, och därmed öka dess chanser att stanna kvar i det svenska språket.
